För att läsa artikeln måste du vara prenumerant och inloggad
Tai Woffinden var tillbaka efter nästan två års frånvaro från de riktiga tävlingarna.
Det ett år och en vecka efter den senaste kraschen som höll på att kosta honom livet.
Smaka på det. Det blir sjukare ju mer man tänker på det.
Jag har hört många säga att Tai Woffinden borde ha lagt av så länge han är någorlunda hel. Att han borde tagit vara på den chans han fick efter den otäcka olyckan förra året och vara tacksam att han fortfarande lever.
Det är såklart ett sätt att se på det hela.
Ett annat är vilken otrolig styrka, motivation, disciplin och hunger det kräver för att ta sig tillbaka till sporten som han lagt hela sitt liv på. Målet har hela tiden varit att komma tillbaka, även när han precis vaknat ur koman och knappt kunde gå.
Därifrån har allt handlat om det vi till slut fick se under lördagen. En sensationell comeback.
Personligen väljer jag det perspektivet, istället för det om att han borde ha lagt av och njutit av livet.
Jag tror nämligen att det är precis det han gör, njuter av livet. Det är det här han kan, det här han lever för. Inte bara för att det är speedway, utan för att visa för sig själv och alla andra att han klarar att göra vad han vill.
Ju mer man tänker på det, ju sjukare och mäktigare blir det. För ett år sedan låg han fortfarande i koma och hela speedwayvärlden Holder andan.
Ett år senare är han tillbaka och tappar med bonus bara en poäng. Glädjetårar glider ner för hans kinder när han säger: ”We are fucking back baby”, samtidigt som publiken skriker hans namn.
Ta in känn och njut. Det är inte varje dag vi upplever något sånt här.
Adam Holman
foto: Erik Kruse
