Jag hatar snitt – men detta blev faktiskt väldigt bra

Ni som läst den här sidan länge vet vad jag tycker om snitt.

Jag hatar det och tycker att det borde tas bort.

Men jag måste säga att snitten faktiskt gör det mer intressant så som de är utformade nu.

När det började surras om att snitten skulle sänkas till i år blev jag först bekymrad. Jag tänkte att det skulle skada nivån på ligan. Att de bästa lagen skulle bli kraftigt decimerade av de nya reglerna och att det skulle bli någon form av mellanmjölk av hela ligan.

Så här några månader senare så måste jag krypa till korset och erkänna att jag hade fel. Det har inte alls utvecklad sig som jag trodde att det skulle göra. Det jag ser nu är att de bästa lagen lyckas behålla sina viktigaste stjärnor, samtidigt som de bygger mer från mitten, med starka namn med gynnsamma snitt. En spännande utveckling som leder till fler bra lag.

De bra lagen är fortfarande starkare än de lag som tidigare huserat i botten. Men det positiva som gör att jag tycker att detta blivit väldigt bra är att de lagen som är lite längre ner i näringskedjan nu har en chans att närma sig på riktigt. Utan att behöva riskera sin ekonomi och utan att snittet jämnat ut oddsen helt. Det finns fortfarande skillnader på lagens nivå, vilket är viktigt, även om de inte är riktigt lika tydliga.

Titta till exempel på Vargarnas bygge. Efter flera tuffa år i botten så har de nu på allvar en chans att utmana lagen högre upp i tabellen. Se hur smart Indianerna lyckads bygga med förare som har gynnsamma snitt, de kommer sannolikt utmana toppen ännu mer i år än tidigare.

Det känns också som det har blivit viktigare att lägga lite extra omsorg kring hur man bygger laget. Det räcker inte att gasa på med alla stjärnor man tror sig ha råd med. Man behöver nu leta ännu mer potential i förhållande till snitt. Det behövs än mer kunskap med andra ord.

Jag var som sagt kritisk till snittsänkningen på förhand. Men nu tror jag att det här kommer bli toppen. Jag förväntar mig en av de jämnare säsongerna på länge.

Adam Holman
foto: Erik Kruse