Fansens favoritminne: ”Matchen kändes som en final”

Minnena från fansen i Sverige är många och vissa har satt sig lite extra. Så vi har kollat med några av Sveriges supportrar vilket som är deras favoritminne från speedwayen.

Alexander Emanuelsson, Dackarna

– Det måste vara SM-guldet som Dackarna bärgade 2021 uppe i Eskilstuna. En grym match och insats där uppe av mitt kära Dackarna.

Robert Karlsson, Vargarna

– Mitt bästa vargminne? Det ska sägas att under min livstid har det inte varit mängder av lyckliga vargminnen att välja och vraka emellan. Samtidigt gör många nederlag segerns sötma ännu sötare. Och visst går det att hitta några russin ur kakan sedan mitten av 90-talet då jag började följa laget. Det skulle vara mest uppenbart att påstå att 1996-års kvalseger var det bästa minnet. Just det minnet gjorde att undertecknad fick upp ögonen för sporten som 10-åring och sedermera skulle innebära en livslång kärlek till sporten. 2009-års smått osannolika SM-silver efter att laget länge legat och harvat i botten av tabellen och sedan rest sig och slagit ut oslagbara Vetlanda i slutspelet – ja det var en helt enorm bedrift som jag självfallet alltid kommer att bära med mig. Trots det har jag valt ett annat minne som mitt absoluta bästa. Det är ingen SM-medalj, ingen uppflyttning – ja inte ens en match som Vargarna vann. Det handlar om premiärmatchen mot topplaget Masarna 23 april 2002.

Bakgrunden till matchen är betydande. Vargarnas återkomst till eliten 1997 innehöll en stark framåtanda och det rådde speedwayfeber i Norrköping igen. Nyförvärv som den unge lovande australiensaren Jason Crump, svenska storförare som Peter Nahlin och Jimmy Nilsen gav klubben en stabilitet under slutet av 90-talet. Laget presterade väl utan att glänsa. 4:e platsen -97 följdes upp av en rad mittenplaceringar. Förhoppningarna och förväntningarna på laget ökade i takt med nyförvärven och ibland lyckades inte Vargarna leva upp till sina och supportrarnas målsättningar. Efter millenieskiftet hade Vargarnas förarbudget skjutit i höjden och ekonomin började svaja. År 2001 är det en hel del interna oroligheter i klubben. Omfattande skador på nyckelförare oroar, lagledarbyte mitt under pågående säsong och Vargarna slutar till sist 7:a.

När laget skulle sättas samman till 2002 ändrades en hel del. Brian Andersen värvades till klubben som ny kapten. Likaså skrev dansken Jesper B Jensen på för Vargarna. Kvar i laget var Jason Lyons och Jason Crump. Emil Lindqvist och Micke Teurnberg bildade reservpar. Till premiärmatchen mot svåra Masarna med Tony Rickardsson, Leigh Adams och Gary Havelock i spetsen är Jason Crump inte tillgänglig och laget kör R/R för honom. Även den nya föraren Brian Andersen är borta på grund av skada. In i laget kommer istället den polske debutanten Krzysztof Cegielski.

Cegielski är vid det här laget 23 år gammal. Två år tidigare var han på Kråkvilan när Norrköping stod som värd för JVM-semifinalen. Det hade gått riktigt bra för polacken vid den tävlingen och det var något som etsat sig fast i minnet hos vargledningen. Polacker brukar generellt ha svårt att prestera på den knixiga ovalen i Norrköping som brukar beskrivas som en knattebana med väldigt tvär kurvradie – som att runda en lyktstolpe. Många polska stjärnor kom till Norrköping och fick enorma problem att lyckas, allt som oftast hamnade dem i planket. Det gällde alltså inte Krzysztof Cegielski!

Cegielski hade först och främst en perfekt uppsatt cykel för Kråkvilan. Bra släpp, perfekt acceleration med minimalt res, hans stora speedwaykropp (mätte 185cm!) rullade ihop sig med briljant teknik i kurvorna. Nästan alltid tog han starten. Från innern som yttern – det spelade ingen roll. Han rundade konkurrenterna i första sväng och behöll ledningen. Ville han slicka innerkanten gjorde han det. Det var alltså inte vem som helst som Vargarna lyckats värva till sig. Ändå var vi många som imponerades 23 april 2002 när Masarna gästade.

Cegielski var satt som nr 2 vilket innebar att han fick köra i heat 1. Han ställdes direkt mot omöjliga Tony Rickardsson. Cegielski tog starten, höll tätt och vann heatet. Heat 3, Cegielski sätts in som R/R för Crump och vinner igen. Heat 5 – Cegielskis ordinarie heat – ny vinst! Heat 7 – Cegielski i par med Jesper B Jensen plockar hem 5-1 mot Havelock och Niklas Klingberg.

Ni börjar förstå vart detta barkar. Nyförvärvet och hemmadebutanten Krzysztof Cegielski var stekhet och gjorde i princip allt rätt. Endast i heat 13 får polacken se sig besegrad då Tony Rickardsson får sin gruvliga revansch. När poängkolumnerna räknas samman har Vargarna trots detta förlorat matchen med 45-51. En titt i Krzysztof Cegielskis kolumn står det däremot 20 poäng på 7 heat. Med toppning, riders replacement och nomineringsheat gick det alltså att köra 7 heat under en match och på de heaten tog Cegielski 20 av 21 poäng. Snacka om debut!

Cegielski blev en hemmafavorit direkt. Han körde ofta väldigt bra hemma men en aning ojämn på bortaovalerna. 2003 körde Cegielski två tävlingar i GP-serien och värvades till Vetlanda. Allt såg ut att gå åt rätt håll för den lovande polacken ända tills 3 juni 2003 då Cegielski var inblandad i en mycket allvarlig krasch som slutade i tragedi. Cegielski förlamades i båda benen och skulle därefter aldrig köra speedway mer. Sedan dess har Cegielski engagerat sig stort i sporten. Han har bland annat förekommit som expertkommentator i TV-sändningar, ingått i Janusz Kołodziejs team samt varit ordförande för den polska förarorganisationen Metanol.

Säsongen 2002 var ytterligare en i raden mellanår för Vargarna. Laget slutar på plats 8 av 10. En skadefylld säsong och många regnmatcher. Däremot kommer premiärmatchen för debutanten Krzysztof Cegielski när han tog 20 poäng och vann över Tony Rickardsson i första heatet alltid att ligga varmt om varghjärtat.

Magdalena Danielsson, Lejonen

– Jag har egentligen tre saker som är mina bästa minnen med Lejonen. Det första är när de gick upp i Elitserien, en match i spöregn och hade inte matchen avbrutits så hade nog inte sagan om Lejonen sett ut som den gör. Sen är ju såklart det första SM-guldet något speciellt, med fullsatt arena och ett nykomlingslag som tar hem guldet.

Mitt tredje minne som satt sig lite extra är egentligen inget med Lejonen utan med en lejonförare, nämligen Oliver Berntzon. Minnet som satt sig med honom är när han förra sommaren tog sitt första individuella SM-guld och vi stod där på vallen i Linköping tillsammans med hans föräldrar och flickvän och skrek oss hesa samt grät en skvätt när han vann.

Marie Lind, Valsarna

– Mitt bästa minne är från september 2009, en rafflande final i Allsvenskan mot Örnarna. Inför hemmamatchen på Tallhult låg Valsarna under med 12 poäng, under matchen kraschade Robin Aspegren och Tomas H Jonasson som flög över sargen (båda incidenterna gick bra) och matchen gick tillslut till ett skiljeheat. Där Anders Mellgren och Krzysztof Jablonski avgjorde varpå publiken stormade banan när de fick veta att klubben valt att ta steget upp till dåvarande Elitserien.

Lina Fridell, Indianerna

– Jag minns det som igår. Året var 2017 och Indianerna skulle möta Vetlanda i sista grundomgången. Konstigt nog kändes matchen som en final då det var så mycket som stod på spel. Rädslan att Indianerna för första gången någonsin skulle kunna degraderas ner till Allsvenskan var stor då jag hela min barndom i princip vuxit upp med att gå på Indianernas matcher i Elitserien.

Matchen var jämn rak igenom och allt hängde på sista heatet. Indianerna behövde 5-1 för att hålla sig kvar och de som skulle köra var Piotr ”Pepe” Protasiewicz och Andes Thomsen mot Martin Vaculik och Bartosz Zmarzlik. Jag kom ihåg hur jag stod upp, gick runt i cirklar och inte vågade titta. När heatet startade blundade jag i hopp om att publiken runtomkring mig skulle jubla, men så var inte fallet. Jag öppnade ögonen och insåg att Indianerna endast hade 3-3 och för varje varv som gick försvann hoppet. Men ut på sista varvet byggde Thomsen upp fart och i sista kurvan lyckades han på något mirakulöst sätt köra förbi båda Vetlandas förare och i mål blev det 5-1 till Indianerna. Den lyckan och nervositeten jag kände då har jag sällan upplevt sportsligt och därför kommer jag aldrig att glömma den matchen.

Fortsättning följer med del 2…

Viktor Stendahl
foto: Erik Kruse
Vi skulle uppskatta oerhört mycket om ALLA läsare ville stötta sidan med tio kronor i månaden. Arbetet med sidan medför en del utgifter och vi lägger mycket tid på den. Hjälpen från er läsare är ovärderlig. På sikt avgör det om sidan hamnar bakom betalvägg eller inte. Tack på förhand! Swish: 123 090 82 36