Darcy Ward: ” Om jag fått chansen hade jag gjort det igen”

Darcy Ward är kanske den största talangen speedwayvärlden någonsin har skådat. En tragisk olycka för snart sju år sedan avslutade hans karriär. Idag är han dock åter engagerad i sporten.

När jag ringer Darcy Ward har jag precis satt på morgonkaffet här i ett blåsigt Kalmar. Darcy har precis ätit kvällsmat i sitt hem på guldkusten i Australien. Han var supertalangen som tog speedwayvärlden med storm, med sin otroliga kämpaglöd och fascinerande styrningar på banan. Det har gått nästan sju år sedan den där kvällen i Zielona Gora i slutet av augusti 2015 som förändrade allt. Idag är han återigen engagerad i speedwaysporten, det märks att han har fullt upp och att han njuter av det.

Men vi tar det från början. Darcy började köra speedway när han var åtta år. Intresset kom från hans pappas sida.

– Allt började med att min pappa körde speedway här i Australien. Han körde på amatörnivå, han och hans vänner körde på helgerna. Jag började köra motocross som liten, jag var väldigt ofta skadad. Jag skadade mig och blev borta i cirka 1,5 år. Min mamma tyckte inte om det så då började jag köra dirtbike istället. Det i sin tur ledde till att jag började köra speedway. Jag blev ganska bra snabbt och sedan fortsatte det bara, säger Darcy Ward.

Darcy har inga speciella minnen från karriären som han vill lyfta fram, för honom handlar det mer om helheten. Någonting som han verkligen saknar idag.

– Jag har inget minne som sticker ut, jag saknar hela grejen. Jag fick inte köra färdigt och avsluta min karriär. Jag fick aldrig chansen att titta tillbaka på karriären och se tillbaka på allting som jag har uppnått. Det blir väldigt annorlunda för mig jämfört med hur en karriär brukar avslutas. Att få köra motorcykel som ett jobb är det mest värdefulla som någonsin tagits ifrån mig. Det var en underbar känsla att få köra, få betalt och köra inför alla fantastiska fans som jag fick göra. Jag saknar känslan av att få göra wheelies över mållinjen köra inför fullsatta arenor och resa runt i världen. Jag njöt av kändisskapet och att ha personer som såg upp till mig, hela paketet är någonting jag verkligen värdesätter.

Att köra i Sverige var någonting han verkligen njöt av. Precis som många andra förare som är stora i Polen så lyfter han fram den avslappnade stämningen i Sverige.

– Jag hade många bra stunder i Sverige, tyvärr vann jag inga mästerskap eller någonting. Jag började i Gislaved, jag hade fått några kontraktsförslag från andra klubbar tidigare men kände inte att jag var redo. Det är enligt mig den trevligaste speedwaypubliken, alla är trevliga och avslappnade. Det var inte så mycket press i Sverige, jag njöt av att köra där. Jag fick många vänner och träffade fina vänner, jag hade älskat att få köra mer i Sverige och vinna lite titlar.

I Augusti är det sju år sedan olyckan som förändrade Darcys liv. Vägen tillbaka till ett normalt liv har varit lång även om han har kommit en bra bit.

– Det har varit sex långa år för mig sedan dagen det hände, jag har lärt mig köra bil, jag har flyttat tillbaka till Australien, jag har gift mig och blivit involverad i speedwayen igen. Förra året fick jag min älskade son Charlie. Jag lär mig varje dag och försöker bli bättre hela tiden. Det var en fruktansvärd tid efter olyckan men nu har jag ett bra liv igen. Jag uppskattar det liv jag har. Några centimeter åt höger eller vänster kunde ha varit avgörande för hur mitt liv skulle se ut idag, jag förstår det. Samtidigt så har jag ett otroligt stöd som verkligen hjälper mig, det hade jag inte haft på samma sätt om det inte vore för att jag haft en speedwaykarriär. Jag uppskattar det jag har, jag har en fantastisk fru, jag har ett fint hus på guldkusten och jag är fortfarande involverad i speedwayen.

Idag är Darcy ansvarig i den klubb som han själv körde för som liten.

– Jag hade en tävling nu i helgen här i Brisbane. Jag hjälper de unga förarna och lägger väldigt mycket tid på banan. Det känns bra att kunna ge någonting tillbaka till sporten. Jag har mycket erfarenhet och jag känner att jag kan hjälpa dem att gå långt. Det är fullt upp, jag lär mig mycket av det här också. Jag lär mig hur man ska coacha bättre hela tiden. Under min karriär reflekterade jag inte så mycket, jag körde mest. Nu får jag tid till att reflektera över teknik och så vidare.

Darcy Ward ger tummen upp till att åter få vara en del av speedwaysporten.

Vid sidan av speedwaysatsningen tränar Darcy på gym för att kroppen ska bli så stark som möjligt.

– Jag har inte tränat så hårt som jag borde det senaste året. De senaste tre månaderna har jag varit tillbaka i gymmet, det känns som att jag blir starkare. Jag behöver vara stark nu när jag har en son så att jag orkar bära honom. Händer det inget mirakel inom forskningen så är det så här mitt liv kommer att vara.

Darcy tittar fortfarande mycket på speedway och håller sig uppdaterad om vad som händer.

– Jag följer Grand Prix serien och Polen. Det blir inte så mycket svensk speedway, mycket på grund av att jag inte vet riktigt vart jag kan se det. Jag och Ryan Sullivan brukar titta på GP-serien hemma hos mig, det är trevligt. Jag följer såklart hur det går för mina vänner runtom i världen. Jag har mycket kontakt med Chris Holder, Jason Doyle, Jaimon Lidsey och Nich Morris. Jag är fortfarande ett stort fan av speedway.

Skadan har inte påverkat Darcys syn på speedway. Det finns dock saker i sin karriär som han ångrar när han ser tillbaks på den.

– Jag har saker jag ångrar, jag festade för mycket och tog saker och ting för givet. Det var den personen jag var då, jag var vild och det var därför jag kunde göra så galna saker på banan. När jag kom tillbaka 2015 var jag en lugnare person och en annan typ av förare. Jag blev bara bättre och bättre. Jag ångrar inte speedwayen, hade gud gett mig en chans hade jag gjort det igen.

Som sagt så är Darcy pappa idag. Någonting han inte hade förväntat sig. Kanske är det en blivande liten speedwayförare.

– Det är tidskrävande men framförallt väldigt härligt. Han är en fin människa. Han kryper omkring här nu när vi pratar. Han har gett mitt liv nya perspektiv, det är annorlunda. Jag tror inte jag hade blivit pappa om jag fortfarande kört. Jag hade som mål att bli världsmästare, jag var ganska självisk. Nu handlar mitt liv om att vara en familjefar och njuta. En dag kanske han kör speedway, man vet aldrig. Nu när jag säger det så hoppar han faktiskt upp på sin leksaksmotorcykel här bredvid mig, avslutar Darcy Ward med ett skratt.

Adam Holman
Foto: Roffe Lundstedt

Jag skulle uppskatta oerhört mycket om alla läsare ville stötta sidan med tio kronor i månaden. Arbetet med sidan medför en del utgifter och jag lägger mycket tid på den. Hjälpen från er läsare är ovärderlig och mer eller mindre nödvändig för att det ska gå att lägga ner tid på detta. Tack på förhand! Swish: 123 090 82 36

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.