Tai Woffinden ser av allt att döma ut att komma tillbaka. Det skulle kunna beskrivas som en seger för sporten. Frågan är vad i hela friden Woffinden själv har att bevisa.
Tai Woffinden har uppnått allt som går att uppnå på en speedwaybana. Han är större än sporten, en otrolig profil, ambassadör och kämpe. Det sistnämnda har varit det som kännetecknat honom de senaste säsongerna. Han har kämpat krigat och visat att ingenting är omöjligt när det kommer till att ta sig tillbaka från diverse allvarliga skador.
Nu ska han komma tillbaka vad det verkar. Efter olyckan som nästan tog hans liv. Han tränar speedway igen och är redo, vad det ser ut.
För sporten är det här givetvis en jackpot. Sportens största ambassadör och rockstjärna kommer bita sig fast vid sporten och ge den reklam i några år till. Kanon, om man väljer att se bortom det rent mänskliga.
Frågan är vad i hela friden som Tai Woffinden har kvar att bevisa för någon. Eller för den sakens skull sig själv. Han har i ärlighetens namn inte varit speciellt bra de senaste åren. Han är långt ifrån den han har varit, och världsmästare blir han inte igen. Och då är allt en försämring jämfört med hans bästa jag.
Om det handlar om att bevisa att ingenting är omöjligt så har han redan lyckats. Han är tillbaka på cykeln, efter att ha varit nära döden. Det hade räckt gott som bevis på hans styrka, fysiskt och mentalt.
Nåväl, kanske behöver man inte förstå vad han ska bevisa. Kanske älskar han bara att köra hoj och att vara i händelsernas centrum. Jag väljer att glädjas åt att vi förhoppningsvis får några ytterligare fina år med sportens största rockstjärna. Jag ser fram emot att fortsätta följa hans resa.
Adam Holman
foto: Erik Kruse