Vansinnet fortsätter. Rond efter rond ser vi att det ska tränas till förbannelse innan GP-tävlingarna, det på bekostnad av banans säkerhet eller racingen. Det får vara bra med det nu.
Är du bäst i världen, eller i alla fall en av de 15 bästa förarna i världen, så ska du kunna åka på alla banor. Det kan man ju i alla fall tycka. Det är tydligt att de som bestämmer inte tycker så. Det ska nämligen tränas till förbannelse för att sedan kvalas och för att sedan köras en tävling i bakhjulsåkning på banan innan tävlingen kommer igång.
Okej, det där sista hittade jag på, men det blir väl nästa steg, när vi ändå är igång så att säga.
Om jag ska hålla mig till ämnet så tycker jag att det är väldigt märkligt att förarna ska träna och kvala inför tävlingen. Om ingen får träna blir det mer sport över det hela: ”Vem kan läsa banan bäst, med setups?” Utan att för den sakens skull köra sönder den under halva eftermiddagen.
Det kan bara leda till två saker. Antingen blir det spårigt och eländigt, då banan redan fått betydligt fler varv på sig än vad en hel tävling normalt sett ger. Eller så har den preparats på ett sätt så att tävlingen blir ett sömnpiller, för att klara den hårda belastningen. Två mindre bra alternativ.
GP ska vara den bästa speedwayen, vilket blir svårt när man envisas med att köra något jippo på eftermiddagen som plågar våra stackars banor.
Jag vet heller inte vem som vill ha det, förarna ser måttligt roade ut, oftast vill de som bestämmer inte släppa in någon publik, och jag som journalist brukar inte ens släpa mig upp på läktaren för att titta på det. Jag sitter i pressrummet eller på hotellet och tittar på tiderna för att av plikt skriva ut dem.
Nej, det här måste ses över. Jag kan inte förstå att det överlever år efter år, och att det dessutom utvecklas till att bli mer och mer träning och kval, år efter år.
Det är hög tid att skrota skiten, för att uttrycka sig tydligt.
Adam Holman
foto: Erik Kruse
