Speedwayens märkliga logik: Sitt kvar och förlora

Reglerna i speedway uppmuntrar fusk.

Så skulle man kunna säga om man vill ta i från tårna.

Det kanske är att överdriva lite, men klart är i alla fall att det underlättar enormt om man ramlar.

Det avgörande heatet i gårdagens möte mellan Vargarna och Västervik sätter fingret på vad jag ser som ett intressant och ganska stort problem inom speedwayen.

Vi kan börja med att reda ut måndagens situtation. Villads Nagel är mycket tuff mot Tim Sörensen i förstasväng och jag är rätt säker på att Nagel hade blivit utesluten om Sörensen ramlat.

Nu ramlade han dock inte och då blev inte heller Nagel utesluten.

Där någonstans kan vi släppa den situationen, för så himla mycket tycker jag inte om den egentligen.

Men klart är i alla fall att det är ett stort problem inom speedwayen att det mer eller mindre krävs att den andra föraren ramlar för att det ska kunna bli en uteslutning.

I övrigt verkar det nästan vara fritt fram att köra hur tufft man vill. Det är märkligt, för då blir det sportsliga helt bakvänt. Givetvis borde man uppmuntras om man håller sig på hjulen, inte tvärtom.

Och det här händer hela tiden. Nästan varje vecka ser man någon köra brutalt tufft mot någon, föraren kämpar för att hålla sig på hjulen, lyckas med det, blir långt efter, helt utan åtgärd från domaren.

Sägningen: ”Hade han ramlat där så hade nog den andra föraren blivit utesluten”, hörs alldeles för ofta.

Vid ett par tillfällen har jag sett en förare bli utesluten när den kört för tufft mot någon som inte ramlat. Men mer än så är det inte, och det är naturligtvis fel.

Utan att veta helt så tror jag att domarna redan har alla verktyg för att döma ut förare som kör tufft, ja till och med fult utan att den andra föraren ramlar, redan i dag. Vad vi behöver få till är en förändring där man bedömer hur ful satsningen var, inte hur illa utfallet blev. Utan att ha lusläst regelboken så ska det redan stå något i stil med att man inte får skaffa sig fördelar eller äventyra andras möjligheter att få en rättvis placering.

Men det behöver tillämpas också.

På så vis skulle den som satsade för hårt straffas, inte den som var schysst nog, eller nog mån om sin hälsa att hålla sig på hjulen.

Motsatsen finns redan i dag och det är bra. Vi har redan börjat straffa de som kastar sig av och lägger sig för enkelt. Nu återstår bara att belöna de som sitter kvar.

Adam Holman
foto: Erik Kruse