För att läsa artikeln måste du vara prenumerant och inloggad
Dackarna har haft en skadetyngd och eländig säsong på många sätt.
Men under tisdagen såg de ut som ett helt nytt lag.
Ett lag jag definitivt inte hade velat möta i ett slutspel.
Jag trodde kanske att det skulle lossna för Dackarna redan förra veckan när Västervik stod för motståndet. Det blev dock inte så, utan laget föll med 48–42.
Morgan Andersson var besviken, knöt fickan och kom tillbaka starkare med ett lite annat lag.
Och jäklar vad bra det blev. Under tisdagen käkade man upp Indianerna fullständigt hemma och såg brutalt bra ut. Inga svaga länkar i laget, alla gjorde sitt jobb, vissa till och med betydligt mer än så.
Dessutom var Morgan Andersson under måndagen med och grejade med banan och det gynnade verkligen hemmalaget. Och racingen för den delen.
Men klart är i alla fall att det här laget, på en bra hemmabana. Det hade i alla fall jag inte velat möta.
Hade du frågat mig för en vecka sedan hade jag utan att blinka ha valt att möta Dackarna i kvarten som segrare av grundserien. För jag tycker att de har sett bleka ut.
Men gårdagen var någonting annat. Och det känns som att de har någonting på gång. Dessutom har man en farlig uppställning med Laguta, Dudek och Bastian Pedersen när han är tillbaka.
Klart är att slutspelet tjänar på att Dackarna vaknat till och nu inte har så stora problem med skador. Det öppnar för en mer spännande avslutning.
Adam Holman
foto: Erik Kruse
