För ett år sedan i dag vaknade jag upp i ett soligt och bubblande Cardiff, utan vetskapen om att det skulle bli sista dansen där. Det är inte annat än att man blir lite vemodig när man tänker tillbaka på det.
Fyra gånger fick jag den stora äran att vara på plats och uppleva något alldeles unikt inom speedwayvärlden. En stad som fullständigt kokande, var man än gick så kunde man inte missa att det var speedway. En stor fanzone mitt i staden med tusentals av människor, mysiga restauranger och pubar över allt och var man än gick såg man förarna som senare under helgen skulle göra upp på banan.
Det är någonting som inte finns någon annan stans inom speedwayen. Man kan åka till Polen och få en bra fansupplevelse, men det blir inte på samma sätt.
Man kan även åka till Manchester och se ännu bättre speedway, men gå ut på stan där och 90 procent, kanske 95 vet inte ens om att det är speedway i kväll.

Det är i det avseendet som Cardiff var alldeles speciellt. Alla samlades på gatorna och man förvandlade staden till en enda stor speedwayfest.
–––
För exakt ett år sedan satt jag på Five Guys (amerikanskt förvisso), men för mig starkt förknippat med Cardiff sedan jag åt där för första gången inför mitt första GP i Cardiff, med min kära familj. Första gången jag besökte GP:t där var 2019, då som supporter. De tre senaste har varit för jobb. Så jag har båda perspektiven av det med mig.
När jag satt och bet i den där hamburgaren för ett år sedan, för att sedan vandra bortåt fanzonen för att insupa stämning inför kvällen visste jag inte att det skulle vara sista gången. Nu är frågan hur känslomässig man kan bli över ett GP som inte längre körs, men klart är i alla fall att det inte går att ersätta på något vettigt sätt.


Ekonomiskt sägs det att det inte var hållbart längre, att hyra den stora arenan. Så var det säkert och det var inte lika mycket publik som tidigare år. Men beslutet att ta bort det från kalendern känns fortfarande tråkigt, och så tror jag att vi är många som känner.
I dag går i alla fall jag igenom kamerarullen och drömmer mig tillbaka till en härlig, mysig stad, med en av de mer klassiska GP-tävlingarna.
Cardiff! Jag saknar dig.
Adam Holman
foto: Erik Kruse