Stämningen på polsk speedway är någonting alldeles extra. Gårdagen var ett exempel på det. Tänk om vi i Sverige kunde komma dit en dag.
Stämningen under finalmatchen i Polen under gårdagen var helt magisk. Säga vad man vill om de polska klubbarna och det polska förbundet men de kan verkligen skapa en hype kring sporten. Någonting som de svenska klubbarna i stor utsträckning missar.
Varför är det så och är det verkligen så svårt att lösa? Ishockeyn och fotbollen i Sverige är ungefär att jämföra med speedwayen i Polen när det kommer till stämning. Det är således inte omöjligt att skapa sådan stämning på event i Sverige.
Trots att speedwayen fortfarande lockar relativt mycket publik i Sverige finns inte den där riktiga stämningen på arenorna. Det är mysigt och trevligt absolut, men hade det inte varit häftigare och kanske rentav bättre om speedwayen kunde vara mer som hockey eller fotboll?
Allt börjar sannolikt med ungdomar, vi behöver attrahera fler ungdomar, ungdomar likt de som drog i gång Smedfans i Eskilstuna. De skapar och har skapat en underbar stämning på Sveriges arenor.
Är det inte konstigt att sporten har så svårt att locka ungdomar? Det är ju trots allt en häftig sport där förarna riskerar sina liv för att uppnå framgång och underhålla publiken. Vi behöver nå fram till ungdomarna, dela ut gratisbiljetter till alla grundskolor i närområdet. Får vi fler ungdomar att gå på en match så är jag övertygad om att många kommer tillbaka.
Som sagt så är det mysigt att gå på speedway. Det ska det fortsätta vara, min uppfattning är att det både kan vara mysig och häftig stämning på arenan samtidigt. Det är svårt att ha en klack besående av enbart pensionärer, det är där ungdomarna kommer in i bilden
Sporten i Sverige går sannolikt enbart att göra häftigare med hjälp av ungdomar. Hade jag fått bestämma hade mitt huvudfokus varit att locka en yngre publik, det måste gå att sälja in. Jag ärt övertygad.
Ta lärdom av Polen, vad gör de som inte vi gör. När vi vet det kan vi ta efter. Jag vill iallafall att vi ska bli mer som dem, iallafall när det gäller inramning. Det kan de sannerligen.
Adam Holman
foto: Erik Kruse